The Angelica Society (Group #1)

Del 3 - Springer Mound & The Canal II

Det är tisdagen den 7:e november 1928.

Grant och Ashbury beger sig ut mot Jennings mark för att undersöka Springer Mound. Ganska snart ser de nio stora stenmonoliter som släpats in i en skogsdunge nedanför kullen. På monoliterna står följande strofer:

  1. Förväntansfulla höjer vi våra mular för att känna lukten av hat, vi anstränger våra öron för ljudet av kärlek.
  2. Vi, de stumma, de lama, de dumma, de tröga, de svaga,
  3. ???
  4. Vi höjer våra händer och röster i bön om ett svar
  5. Nio tänder kantar den levande jordens gap
  6. ???
  7. Dina stjärnbestar härskar över den svarta natthimmeln
  8. Återvänd, Hastur! Rädda oss!
  9. Iä! Du mäktige! Iä! Mäktige Hastur! Led oss!

Nummer 3 och 6 ligger med ansiktet nedåt och kan inte läsas utan vidare.

Kort efter att de undersökt stenarna hörs hundskall och en arg röst — Jennings vill att de ska ge sig av från hans mark omedelbart – och att de ska ta med sig stenarna, de har minsann fått mer än de betalat för redan. Det verkar som att han blandar ihop dem med några andra – Edwards och de andra ockultisterna kanske?

Jennings avfyrar sin hagelbössa och råkar träffa en av stenarna. Sedan händer något — något slags attack från varelser som inte riktigt ges någon ordentlig beskrivning — och Jennings ligger död och rollpersonerna traumatiserade.

De undersöker kroppen och hittar nycklar till Jennings gård, som genomsöks.

Herrarna beslutar sig för att kalla in förstärkning i form av Harlan Regan, altropolog och ockult expert som också är medlem i Angelicasällskapet. Första tåget från London anländer på morgonen fredagen den 9:e november, så de får helt enkelt lov att vänta tills dess.

Natten mellan den 8:e och den 9:e väcks doktor Ashbury av ett visslande ljud. Han väcker Grant och de hör båda ett väldigt brak från nedervåningen. De hoppar ut genom ett fönster och smyger runt mot husets framsida. Där visar det sig att det brinner på nedervåningen – kring den döda och sönderslitna kroppen av Dick Blair står stearinljus som verkar vara källan till branden. Något stort, med klor, har slagit till igen…

Efter att branden är släckt lyckas rollpersonerna undersöka Blairs bostad innan polisen hinner dit. De finner en benvissla och ett exemplar av Der Wanderer Durch den See. De ordnar alternativt boende hos byprästen.

Morgonen därpå, när Regan dyker upp, går de ut till monoliterna och bänder upp de två som hade ansiktet mot marken. De kompletta stroferna lyder:

  1. Förväntansfulla höjer vi våra mular för att känna lukten av hat, vi anstränger våra öron för ljudet av kärlek.
  2. Vi, de stumma, de lama, de dumma, de tröga, de svaga,
  3. Vi vänder våra blinda ögon mot jägarens mördare
  4. Vi höjer våra händer och röster i bön om ett svar
  5. Nio tänder kantar den levande jordens gap
  6. Återvänd, hastur! Hör oss!
  7. Dina stjärnbestar härskar över den svarta natthimmeln
  8. Återvänd, Hastur! Rädda oss!
  9. Iä! Du mäktige! Iä! Mäktige Hastur! Led oss!

Regan identifierar dem som härstammande ur The Turner Codex, en relativt sällsynt bok som trycktes i 1000 exemplar 1901.

Gruppen undersöker också Springer Mound. Där finner de nio fördjupningar och ett hål med trögflytande vätska.

Till slut bedömer de att de sett allt som finns att se i Clare Melford, och påbörjar hemresan.

Comments

krank krank

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.