The Angelica Society (Group #1)

Del 2 - A Walk in the Park III & Del 3 - Springer Mound & The Canal
Det är måndagen den 5:e november 1928.

Efter att ha skjutit upp mötet med Dr. Lionel Trollope i tre spelmöten bestämde sig herr Grant och doktorerna Ashbury och Roberts för att göra slag i saken. Ett brev skickades under förmiddagen, och under tiden sällskapet inväntade ett svar så läste doktor Ashbury det exemplar av Der Wanderer Durch den See som de fått låna av Delia Hartston. Han blev en smula skakad av upplevelsen, även om boken i sig upplevdes som ganska osammanhängande. Han lyckades dock identifiera vad som verkar vara en del av en ritual.

Doktor Trollope svarade samma dag och bjöd in till eftermiddagste. Herrarna infann sig och dryftade följande spörsmål:

  • Alexanders mentala hälsa. Trollope tror inte att mentalsjuka personer kan bli friska, och ser helst att Alexander stannar där han är. Han har inga planer på att ändra sin rekommendation.
  • Han använde sig av Grahames namn i sin korrespondens med Highsmith för att låna sina argument lite extra tyngd; han ville inte att Grahame skulle behöva bli upprörd.
  • Han ger i stort sett samma redogörelse för mordplatsen som rollpersonerna redan skaffat sig via vittnesmål från tjänstefolket och polisrapporten. Han var på plats tidigt.
  • Han tror, till skillnad från Grahame, inte att Alexander utförde mordet.

Innan rollpersonerna lämnar hans residens ber han dem lämna sina kort, “ifall han skulle komma på något mer”.

Det visar sig att den mystiske Coombs stått och spejat mot Trollopes hus medan rollpersonerna var där, men han jagades bort av herr Grants livvakt och manservant Gröser.

När detta är avklarat upplever rollpersonerna att deras enda kvarvarande aktiva spår är att åka ut till Clare Melford, där Alexander och de andra muntra gossarna skulle göra något med “nio vackra tänder”. Gänget sätter sig i Grants Rolls Royce Phantom 1 och åker till den lilla hålan. På plats tar de in på det lilla värdshuset The Railway (som passande nog ligger bredvid byns tågstation). Värdshuset ägs av en före detta Londonbo vid namn [[:Dick Blair]], som enligt uppgift flyttade till byn något halvår efter nyåret 1925 då Alexander och de andra var på plats. Genom att prata med övriga på värdshuset uppsnappar de följande:

  • På nyårsnatten 1926 dog fem personer samma natt; fyra äldre och ett barn. Ingen fann något samband, men i en by på max 200 invånare är fem döda samma natt anmärkningsvärt.
  • Det finns en kulle utanför stan, som borde vara den enda kulle som kunde komma ifråga för något fuffens. Det är Springer Mound, ute vid Jennings gård.
  • Där var det några arkeologer och grävde 1907, utan att hitta något.
  • Jennings har ett tunnland mark han inte gör något med. Han sår inget, säljer inte marken – när han tillfrågas muttrar han bara något om “otur”. Marken ligger precis vid gångstigen ut mot gården.
  • Jennings är en “tjurig jävel” som hållit sig borta från folk sedan hans hustru dog. Inte mycket för småprat, och ganska skjutglad…
View
Del 2 - A Walk in the Park II
Det är lördagen den 3:e november 1928.

Rollpersonerna får tillfällig förstärkning av en pensionerad poliskommissarie vid namn [?].

De gör förfrågningar om den vissla som tydligen upphittades i samband med att Alexander först arresterades. De lyckas inte få tag på den; tydligen har den begravts djupt ner i något polisarkiv.

Därefter uppsöker de Lawrence Bacons hus. Det är ett ganska stort flervåningshus där alla fönster är blockerade av, som det verkar, bokhyllor. En liten, extremt övervuxen trädgård fyller utrymmet mellan huset och den två meter höga mur som omgärdar det.

Rollpersonerna gissar att huset är övergivet och försöker klättra över muren. Olyckligtvis har de fel, och deras klumpiga klättrande drar till sig Bacons uppmärksamhet. Han hotar dem med ett gevär och vägrar prata med dem.

Maxwell Grant låter ett par av sina anställda bevaka huset. Rollpersonerna ger sig därifrån.

Vid femtiden på eftermiddagen besöker de den adress de fått till Malcolm Quarrie. Quarrie visar sig ha flyttat, troligen utomlands. Gruppen skickar meddelande till Royal Society och frågar om honom.

Därefter uppsöks Delia Hartstons senast kända adress. Enligt hennes mor, som bor kvar, har hon gift sig och flyttat iväg, och heter numera Delia Morrison.

Dagen efter, söndagen den 4:e november, åker de ut till Delias nya adress. I samtalet med henne framkommer:

  • Hon var förlovad med Alexander men avbröt det hela när han grävde ner sig för djupt i det ockulta.
  • Hon har ett exemplar av Der Wanderer Durch den See, och kan tänka sig att låna ut den till rollpersonerna.
  • Hon beskriver en man vid namn Coombs som har våldsamma tendenser och passar in på beskrivningen av “taxischaffisen” som frågat efter Maxwell Grant.
  • I ett av de sista samtal hon och Alexander hade så var han väldigt entusiastisk inför något som skulle hända i Clare Melford i Suffolk. Något om “nio tänder” som förberetts på en kulle utanför byn. “Du skulle se dem, Delia. Se deras skönhet”.
  • Edwards förnamn är Montague.

Meddelanden som väntar på svar:

  • Royal Society, om Quarrie.
  • Polisen, om visslan.

Spår och frågetecken:

  • Tänderna i Clare Melford
  • Möte med Doktor Trollope
  • Den otillgänglige Bacon
  • Den okände Montague Edwards
  • Den våldsamme Coombs
  • Den bortreste Quarrie
View
Del 2 - A Walk in the Park

Det är den 2:a november 1928.

Dr. Benjamin Roberts blir tvungen att spendera ett par dagar med sina patienter, men övriga är vid det här laget tillräckligt intresserade för att fortsätta undersökningarna på egen hand. De förklarar situationen för sin kamrat Dr. Cecile Ashbury, som tycker att det hela verkar fascinerande och bestämmer sig för att hänga med.

Donald Maxwell Grant får av sin butler veta att en person som utgav sig för att vara taxichaufför frågat om honom. Personen ifråga var lång, mörk och hade ett ovårdat språk. Han hade ställt frågor om Grants vanor, förehavanden och resor.

Gruppen räknar upp sina möjliga spår:

  • Boken som skrevs av Alexander Roby.
  • Doktor Trollope (med ett e på slutet, väldigt viktigt).
  • Delia Hartston, vars adress de fick från Grahame Roby.
  • Polisrapporten från Robymorden 1926.
  • “Malcolm Quarrie”
  • Privatdetektiven Vincent Tuck, som anställdes av Grahame Roby för att skugga Alexander 1925

De börjar med att prata med Angelikasällskapets expert på nutida poesi och litteratur, vilket visar sig vara ingen mindre än Stephan Liegler. De får ett tips av honom om en omärkt, undanskymd bokhandel som kanske kan tänkas ha koll på Robys verk. Sedan flyr de fältet innan samtalet kommer in på ödlefolk och den ihåliga jorden…

Bokhandelns ägare kan informera om att Robys bok heter “The Wanderer Under the Sea / Der Wanderer Durch den See” enligt hans arkivuppgifter men att han inte har den inne. Rollpersonerna får adressen till förlaget, och skriver ett brev där de eftersöker ett exemplar.

Därefter går sällskapet till Scotland Yard och ber att få tala med Inspector John Stephens, som ledde utredningen kring robymorden 1926. Efter att ha läst igenom rekommendationsbrevet de fick från Grahame Roby instruerar han en av sina underlydande, en Detective Sergeant Lorrimer att de ska ges tillgång till rapporten.

I rapporten finner de följande information:

  • Herbert Robys kropp hade ett djupt huggsår ovanför vänster nyckelben och hade tömts på blod.
  • Georginas kropp hade två långa skärsår, båda orsakade av någon form av eggvapen. Det ena hugget var vänsterhänt, det andra högerhänt, och båda utfördes med enorm kraft.
  • Den ganska tunga dörren in till salongen var olåst men trasades sönder totalt inifrån rummet.
  • Glasfönstren ut mot husets baksida hade slagits in.
  • Alexander Roby hittades i sitt rum på övervåningen och även hans fönster var inslaget. Det fanns inget blod på honom. Han erkände morden.
  • Uppgifterna rollpersonerna fick från Robyresidensets före detta tjänstefolk finns upprepade här.

De diskuterar en stund hur mordet kan tänkas ha utförts, och bestämmer sig sedan för att först bekräfta några detaljer genom en ny runda utfrågningar av tjänstefolket och sedan gå och prata med Vincent Tuck. De drar slutsatsen av polisrapporten att det antagligen är så att Grahame använde sitt inflytande för att få polisen att inte spärra in Alexander. Bevisningen var visserligen svag, och Alexanmmder är knappast en speciellt fysiskt stark person, men i vanliga fall hade nog polisen ansett det hela vara ett självklart fall.

Vincent Tuck berättar följande för rollpersonerna:

  • Den 12:e november 1925 fick han i uppdrag av Grahame att följa efter Alexander och undersöka hans sällskap.
  • I huvudsak träffade han tre män:
  • De tre träffades hemma hos Bacon, i det hus som både tjänar som hans butik och hans bostad. Roby och Edwards stannade ibland hela natten.
  • Han såg också Delia Hartston, och menar att det verkar ha funnits en historia mellan henne och Alexander. De gick på någon enstaka föreläsning tillsammans.
  • Ibland gick Alexander till British Museums läsrum i Bloomsbury. Ibland åtföljdes han av Edwards.

Tuck ger också, efter att ha stärkt sig med en pint nere på den lokala puben Prince of Wales, ifrån sig en sida från rapporten han skickade till Grahame.

Den handskrivna sidan finns under Handouts.

View
Del 1 - The Madman

Ett par dagar efter Carcosapjäsens första och sista uppsättning får Dr. Benjamin Roberts, en hittills obekant medlem i Angelicasällskapet, ett brev från en Dr. Charles Highsmith som vill be honom att undersöka ett delikat fall. Roberts möter Highsmith tillsammans med herrarna Grant och Burgess som blivit intresserade av det hela och hur som helst inte har speciellt mycket annat för sig.

Highsmith är på besök i London mellan den 28:e och den 30:e.

Highsmith berättar om unge herr Alexander Roby som omyndigförklarats och skickats till St Agnes mentalsjukhus efter att ha fått ett nervöst sammanbrott i samband med mordet på fadern Herbert Roby och systern Georgina. Han anser att Roby tillfrisknat nog för att släppas till ett konvalescenshem eller för vård av familjen, men brodern Grahame Roby motsätter sig frisläppandet via familjens läkare Dr. Lionel Trollope. Det var ursprungligen Grahame, Trollope och Highsmith som skrev under ordern om att Alexander skulle interneras.

Det Highsmith vill ha hjälp med är dels att undersöka varför Grahame motsätter sig frisläppandet, och dels om doktor Roberts

Rollpersonerna bjuds att följa med Highsmith till St Agnes för att själva träffa Alexander. De går med på detta.

Mötet med Highsmith var kring tétid den 28:e oktober 1928. Resten av den dagen och delar av den 29:e spenderas med lätta efterforskningar; det som framkommer är inte så mycket mer än det som berättats. För ungefär två år sedan mördades Herbert och Georgina Roby i familjens residens, de hittades av tjänstefolket och “en familjemedlem” förhörs av polisen.

Den 30:e spenderas med att resa först med tåg från London till Hereford via Bristol, och sedan via bil till den lilla lantbruksorten Weobley. Rollpersonerna väljer att hyra rum på den lokala puben The Weatsheaf istället för att övernatta på mentalsjukhuset.

Sedan besöker de sjukhuset och får en intervju med en kraftigt drogad Alexander. I hans rum finns böcker, bland annat en bok med poesi som han klottrat i. Rollpersonerna vet också att en av skötarna påträffats i hans rum utan att ha något där att göra samt att pennor upphittats i hans rum. När de senare konfronterar skötaren Evans om detta erkänner han utan omsvep att han gett pennor till Alexander och att han gjorde det för att han tänkte att Robyfamiljen är välkänd och mäktig och nog skulle visa honom tacksamhet om han hjälpte Alexander.

Intervjun blir mer av en monolog, där den delvis sammanhängande Alexander pladdrar om Carcosa, om “Sjön”, om Cassilda och om den bleka masken – Grant och Burgess noterar att det han säger på något vis tycks kopplat till den mystiska pjäs de såg. Han nämner också mystiska figurer – Malcolm Quarrie, Edwards. Oklart vilka de är.

Efter att ha konstaterat att det nog inte fanns så mycket mer att hämta på St Agnes reser sällskapet tillbaks till London.

Det första de gör är att höra av sig till Grahame Roby och försöka få till en intervju. De är slipade nog att nämna att det gäller ett eventuellt frisläppande av hans bror, och de får en intervju tämligen omgående. De anlände tillbaks i London sent den 31:a oktober och träffar Grahame vid lunchtid den 1:a november.

Grahame är eld och lågor över det hela. Han tänker omedelbart försöka sätta stopp för det hela. Han tycks förutsätta att rollpersonerna är på hans sida, och ger dem ett rekommendationsbrev till polisen så att de får titta i deras arkiv. Han pratar om “dåligt sällskap” som Alexander fört och nämner hans gamla flamma Delia Hartston. Han ger rollpersonerna Delias senast kända adress. Han nämner också att han satte en privatdetektiv på att följa Alexander under några veckor 1925; en Vincent Tuck. Rollpersonerna får även hans adress.

Slutligen får de också tillgång till hans kokerska Mrs. Vench, som kan berätta att mordet var bestialiskt, och att allt var låst inifrån. Via henne får de också kontakt med övrigt tjänstefolk – butlern Lowell, betjänten Mr. Dodd, husan Miss West. Lowell och Dodd var de som hittade kropparna. Lowell och West hörde ett visslande ljud innan kalabaliken som föranledde Lowell och Dodd att titta in i salongen där mordet skedde. En vissla med matchande ljud hittades inne hos Alexander. Tjänstefolket tror att unge herr Roby skickades på “kurort”…

Mrs. Vench nämner också att Alexander tydligen skrivit en bok med poesi, men kan inte dra sig till minnes vad den hette.

Således ligger följande trådar på bordet:
- Dr. Trollope
- Polisarkiven
- Delia Hartston
- Vincent Tuck
- Malcolm Quarrie?

( Handouts samlas här)

View
Del 0 - Prologen. Opening Night

Datumet är den 17:e oktober 1928. Det är en helt vanlig onsdag i klubben Angelicasällskapets lokaler i centrala London. Utanför regnar det.

En grupp herrar, bestående av herrarna Anthony Burgess, Cecile Ashbury och Donald Maxwell Grant bestämmer sig hastigt för att gå på teater istället för att lyssna på ännu en föreläsning av av Stephan Liegler, en av sällskapets mest tröttsamma typer. De har nämligen påpassligt nog hittat reklam för pjäsen Carcosa, eller Drottningen och Främlingen i sin eftermiddagsläsning.

Pjäsen är mycket märklig och delar av den tycks uppfattas olika av olika personer, på ett sätt som får våra hjältar att misstänka att något fuffens är på gång. De blir själva skakade, men till skillnad från många andra dras de inte med i det våldsamma tumult som uppstår efter pjäsen. Istället tar de tillfället i akt att diskutera med dramats skådespelare – George Keith, Hannah Keith, Jean Hewart, Walter Paige och Michael Gillen. De talar också med den excentriske författaren och regissören Talbot Estus.

Det framkommer att pjäsen bygger på ett annat verk, Den Gule Kungen, som i sin tur är en översättning från franskan. Estus har ett exemplar, och har gjort bearbetningen själv.

Det bringas aldrig någon riktig klarhet i vad som egentligen hände under pjäsen, och i slutänden ser det ut som att den inte kommer att sättas upp fler gånger.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.