Sällskapet bestående av Dr. Cecile Ashbury, hr. Donald Maxwell Grant och hr. Harlan Regan packar sina väskor och beger sig tågledes ner till Milano, där de har följande ingångar att börja leta:

• Thomas Cook & Son, en turistbyrå som vidarebefordrar post och som är den första adress Malcolm Quarrie bad sin hustru Hillary Quarrie höra av sig till.
• Guiseppe Colombos kontor, där Hillary ombads leta efter Thomas Villiers för att få tag på Malcolms kvarlåtenskap ifall han inte återvänder från sin expedition.
• Universitetet, som var inblandat i den expedition Quarrie och hans nya vänner gav sig iväg på.

Herrarna börjar med att anlita en lokal tolk i form av Alvaro Levatino, en ung student vid universitet, som hr. Regan har lite kontakter vid. Vid universitetet lyckas de också lura ut, genom att rota på biblioteket och prata med en professor Paulo Bacci, att:

• En professor vid namn Anzalone lånat och läst Quarries bok många gånger.
• Anzalone har nyligen lett en expedition till Tibet, som ännu inte kommit tillbaks. Den förväntas återkomma inom några månader.
• Med på expeditionen var också en Malcolm Quarrie, en student vid namn Carlo Schippone samt en militär man som professorn inte vet så mycket mer om.
• Gruppen lyckas också lura ut Quarries adress.
• Man hittar en tidningsartikel som ger lite mer information om expeditionen, vars första steg tydligen var via båt till Bombay.

Därefter uppsöker gruppen Quarries adress; en liten lägenhet som är betald någon månad framåt. De mutar sig förbi hyresvärden och kliver in. Rummet ser sönderslaget ut med papper och märkliga symboler och vad som verkar vara blod överallt.

• En hel del av blodet är, vid närmare påseende, svart och oljig färg. Symbolerna på väggarna är målade med samma färg.
• Bland symbolerna märks änglafigurer samt Det Gula Tecknet inskrivet i en trekant.
• I övrigt är intrycket att själva rummet gjorts till ett konstverk, en scen – förstärkta skuggor och annat.
• Under sängen återfinns en blå klänning, sönderriven. Hålen motsvarar ungefär de sår som åsamkades Georgina Roby.
• I kaoset hittar herrarna också en karta med en inringad byggnad i Milanos utkant.
• Och ett tomt kuvert adresserat till Anzalone på universitetet.
• Hyresvärden har sett en smal, gänglig herre gå upp till lägenheten och öppna med nyckel.

Utöver ovanstående kommer gruppen fram till att Villiers är en hyfsat välkänd konstnär från London och att Guiseppe Colombo var en halvkänd författare och akademiker under slutet av 1800-talet innan han försvann.

Och så… har rollpersonerna drömt något konstigt, som de inte kommer ihåg. Och hört något stort och starkt, som luktar som rutten frukt, klättra runt på utsidan av deras hotell…

Herrarna Ashbury, Grant och Regan reser till Severn valley, där skogen Goatswood bland annat ska innehålla Nugs gård – den gård där Hillary Quarrie, Malcolm Quarries fru, sägs bo, och den plats Wilfred Gresty tänkt åka till för att ta i besittning det han uppfattar att han har rätt till.

Det innebär en tågresa till Gloucester, sedan en skumpig buss genom mörk och öde landsbygd – allt färre vägskyltar, allt färre kyrkor.

När tåget gick från london tyckte ett par av herrarna att de såg en vagt bockliknande humanoid stå och titta efter dem från ett hustak. På bussen är den ende medpassageraren en gammal gumma som verkar oväntat smidig och som har avlångt ansikte och stocka hårstrån på hakan.

Goatswood är nu ännu större än de senaste kartorna visar. Folket i och kring skogen är otrevliga, inavlade, och använder inga maskiner. I skogen står mäktiga träd som vuxit onaturligt snabbt, frodiga ormbunkar, svampar och mossor. Och satyrliknande humanoider som håller sig på avstånd.

Till slut når sällskapet Nugs gård, där de möts av Hillary, Inledande är hon ganska misstänksam mot dem, men de fåt i varje fall hennes identitet bekräftad. Hon verkar känna till Hasturkultens förehavanden, men den kult hon själv är med i, Shub-Niggurathkulten som tillber de gamla gudarna, “de brittiska gudarna”, verkar inte ha så mycket till övers för dem. Hon blir nöjd när hon får veta att de flesta av ledarna för kulten dött.

Efter en stund kommer Gresty och mucker gräl. Han vill antingen ha Hillary på sin sida eller att hon ska försvinna. Han hotar med att förinta gården, “ikväll sker överlämnandet”.

Medan Grant backar upp Hillary så genomsöker Regan och Ashbury huset lite diskret. Ashbury hittar, under en stor mängd korrespondens mellan Hillary och Atkinson, en “bok” (mängd lösa blad mellan pärmar) med titeln “Revelations of Glaaki”. Han snor med sig ett par av sidorna.

När Hillary kommer tillbaks in är hon sammanbiten, och börjar elda upp sina brev samt sitt ex av Revelations of Glaaki. Ashbury “hjälper till” och lyckas sticka åt sig ytterligare några sidor.

Rollpersonerna får veta att:

• Hillary och Malcolm har en dotter vid namn Sarah, som skickats till Hillarys syster pga att Atkinson vill ha tag på henne.
• Atkinson leder den lokala Shub-Niggurath-kulten.
• Det blir farligt ikväll, en konfrontation, Hillary föreslår att rollpersonerna ger sig av.
• Malcolm Quarrie är i Milano
• Han har skickat två brev.
• I det ena brevet beskrivs händelserna när Hasturkulten frammanade något 1925.
  • Samt att han ska ut på en “pilgrimsfärd”.
  • Och att man kan kontakta honom via Thomas Cook & Son.
• I det andra brevet skriver han att han och hans “nya grupp” ska försöka åkalla Hastur snart.
  • Och att Kungen i Gult är Guds son
  • Och att universitetet och armén varit inblandade i den “pilgrimsfärd” han och hans kompanjoner ska genomföra.
  • Och att Hillary kan besöka Thomas Villiers, på Guiseppe Colombos kontor i Milanos Navigli-område för att få tag på de ägodelar han lämnar efter sig.

Rollpersonerna bestämmer sig för att följa Hillarys råd och åka tillbaks till London, och de lämnar henne att hantera kultuppgörelsen på egen hand.

Herrarna Grant, Ashbury och Regan samlas åter efter ett år av skörlevnad respektive hårt arbete. Det är december 1929 och det har gått närmare ett år sedan händelserna vid Loch Mullardoch.

Plötsligt upptäcker Grant att en liten notis i tidningen nämner ett namn de känner igen – Wilfred Gresty! Han som tillsammans med den försvunne Malcolm Quarrie är de kvarvarande lösa trådarna från föregående års äventyr.

Gresty har arresterats efter att ha brutit sig in i en kyrka och knuffat en kyrkvaktmästare till marken. Rättegången är samma dag, och sällskapet beger sig dit i hopp om att få tala med den anklagade.

Inför domaren vidar Gresty ånger och han får ett lagom stort bötesstraff. Han har bandage kring händerna. När domen fallit fångar rollpersonerna upp honom innan han hinner smita, vinner hans förtroende och följer honom till en pub. Där får de ur honom:

• Att han spionerat på Hasturkulten och är glad att Edwards inte längre är ett problem. Han vill dock inte berätta vem han spionerat åt.
• Att han var i kyrkan för att be de “brittiska gudarna” om hjälp att stoppa Hastur. “Den här vintern är som den föregående. Jorden är instabil”. Han pratar om Shub-Niggurath, skogens svarta get och hennes tusen unga, och om Y’Colonac och hans blinda barn. Han skar tydligen munnar i sina händer; därav bandagen.
• Väldigt mycket om tre kyrkor som ursprungligen beställdes av drottning Anne för att visa hennes gudfruktighet och för att ersätta de som brann ner i den Stora Branden. Han menar att arkitekten Hawksmoor byggde kyrkorna på ett sätt som gjorde dem till en kommunikationskanal till de brittiska gudarna.
• Att han snart ska bege sig hem till Mercy Hill i Severn valley. Han avslöjar också att Quarries fru Hillary bor på Nugs gård.

Dagen efter tittar herrskapet på kartor och hittar efter lite arbete en militär karta från 1911. Där finns inte bara byarna Clotton, Lower Clotton och Temphill – utan också Mercy Hill och Goatswood. Hör finns också Nugs gård.

En märklig sak är att skogen Goatswood verkar ha växt extremt snabbt när man jämför de nyare kartorna med den från 1911…

Innan herrarna Grant, Ashbury och Regan går in till Alexander stöter de på Dr. Benjamin Roberts som inte verkar helt klar över hur han egentligen kommit till Carcosa.

De kliver in och pratar med unge herr Roby, som verkar betydligt klarare i huvudet nu än tidigare. Han går med på att hjälpa dem ta sig till palatset, där Montague Edwards tydligen håller på med något.

Under färden informerar Alexander om att det är en mycket dålig idé att försöka åkalla Hastur när man är i Carcosa. Han kommer inte att komma i formen av Kungen i Gult utan i sin sanna form, och då går Carcosa under och sannolikt också jorden eftersom porten fortfarande är öppen.

Alexander och herrarna åker båt och ser konstiga saker i vattnet. De kommer till palatset, där de irrar runt ett slag. De ser tecken på att Michael Coombs smyger runt och mördar folk, och träffar en mystisk kvinna iförd demonmask, som de genast hamnar i hangemäng med — Grant blir skadad innan de övriga lyckas lugna ner kvinnan.

De tar sig vidare mot den stora öppna palatsgård där festligheterna, maskeradbalen, äger rum. De ser att alla verkar frysta i ögonblicket, utom Edwards och ett antal kultister som verkar spela upp en version av pjäsen Den gule kungen som en form av ritual. En bit bort skymtar de också Coombs. Ashbury(?) gör ett försök att skjuta mot honom, men lyckas inte få ner honom. Coombs flyr.

Herrskapet konfronterar Edwards och övriga distraherar honom genom våld medan Regan använder Tezchaptls klockspel för att fånga in kraften från ritualen. Det får alltihop att falla samman, ritualen avbryts, och allt blir konstigt när Hastur bryter igenom. Herrarna flyr genom en portal i en trädgård på baksidan av huset, men inte innan Grant(?) får in ett perfekt skott i huvudet på Coombs. Alexander stannar i Carcosa.

Det verkar som att Hastur inte bröt igenom ordentligt, för även om det blev en del mystiska dödsfall så gick jorden inte under. Herrarna Grant, Ashbury, Regan och Roberts hittas i snön och hjälps tillbaka till civilisationen.

Och därmed slutade den första delen av kampanjen Tatters of the King.

Herrskapet undersöker Carcosa.

De finner tidigt att staden är föränderlig och opålitlig; tittar man bort så kan saker förändras. Porten de anlände till staden genom förvandlas till ett fyrtorn, i vilket de finner kåpor och masker.

Från fyrtornet ser de orientaliska kupoler i ena riktningen, och en hög kulle med tätt byggda hus i den andra. Längre bort ser de också palatset bortom sjön.

De går mot de kupolerna, som visar sig tillhöra ett badhus, där de hör rykten om en Främling som anlänt, och som en del är för och andra är emot. Från badhuset ser de en esplanad, en bro som spänner över en kanal och ett jättestort statyhuvud med krona.

De går mot statyhuvudet, som visar sig tillhöra en gigantisk staty föreställandes en drottning. De undersöker inte platsen närmare, men härifrån ser de en amfiteater som de rör sig vidare till.

Vid amfiteatern har de en konfrontation med kultisten Quentin Spence, som varit i palatset där Edwards frammanar… tingestar. Som Spence refererar till som “avkommor”. De avväpnar Spence och tar honom med sig. Från amfiteatern ser de kanalbron, badhuset och palatset. De ber Spence att ta dem till Alexander Roby. Spence leder dem via kanalbron tillbaks till statymuseet.

Utanför statymuseet står åtskilliga statyer av människor, djur, växter och även mytologiska varelser som medusor och något slags stora, svarta bevingade varelser. Inuti museet finns dioramor och mystiska visslor och en stor staty i lera som föreställer en av rollpersonerna.

I ett sidokontor sitter Alexander och skriver.

Delia svarar på sällskapets brev, med att hon inte känner till Nugs gård eller Atkinson. Och inte har något emot att Alexander sitter kvar?
De svarar med att informera henne om att han är på rymmen.

Herrarna åker tillbaks till London. De besöker Slade School of Fine Arts, som är en del av University College. Där har tydligen Edwards studerat. De pratar med administratören Edward Holmes, och får veta att Edwards var en enstöring, konstnär med framtidsutsikter, men försvann innan han tog examen. Homes försökte kontakta Edwards men misslyckades.

Edwards brukade vara mycket intresserad av arkeologiska resor Holmes brukade genomföra. Framför allt ett besök han och hans grupp gjorde till Springer Mound 2907. De hittade krukskärvor som nu innehas av en Burton Craig.

Den 8:e december får sällskapet brev från Delia, där hon skickat vidare en lapp från Alexander. Där står det att han är i Edwards hus vid Loch Mullardoch och att “things will move quickly now”.

Samma dag ser de en dödsruna för Bacon i Occult Magazine, där Perudabo (Aleister Crowley) pratar om Bacon och om Edwards (The Laird of Mullardoch).

Den 9:e december(?) reser sällskapet upp mot Inverness och Loch Mullardoch. På vägen träffar de på en räddhågsen kultist som de lyckas skrämma tillräckligt för att få honom på andra tankar. Han avviker.

I Inverness passar de på att skicka meddelanden till Grahame Roby, Herefordpolisen och till Scotland Yard.

Väl på plats, den 10:e, traskar de genom vinterlandskap tills de hittar en port. Som visar sig leda till Carcosa.

Donald Maxwell Grant får ett nytt brev från Wilfred Gresty. Nu är hans förnamn känt! Ett telegram skickas till postkontor i West Country i ett försök att utreda var “Atkinsons ställe” / “Nugs bondgård” ligger. Tydligen är Malcolm Quarries fru där?

Herrskapet, bestående av Donald Maxwell Grant, Dr. Cecile Ashbury och Stephan Liegler, åker till Hereford för att närvara vid Alexanders hearing. Han är inte där själv, men både Dr. Charles Highsmith och Grahame Roby är på plats.

I slutänden bedömer domaren, delvis med ledning av rollpersonernas rekommendation (som de levererat i form av skriftligt utlåtande) att låta Alexander sitta kvar där han är.

Dagen efter nås de av nyheten att Alexander Roby är död, och att två vårdare från sjukhuset är försvunna! Alexanders kropp flyttas till Herefordpolisens underdimensionerade kriminaltekniska labb, där Grahame får se kroppen och direkt konstaterar att det inte alls rör sig om hans bror. Av allt att döma är den mycket söndertrasade kroppen istället en av de båda vårdarna – försvunna är nu alltså Alexander Roby samt skötaren Mark Evans.

Med en fullmakt i handen från Grahame undersöker rollpersonerna Evans’ lägenhet och finner till sin förvåning att han och Montague Edwards tydligen är samma person!

Under de här dagarna skickas också ett brev till Delia där hon informeras (om vad?).

Tisdagen den 27:e november 1928 styr Lawrence Bacon ut i den mörka, molniga och frostkyliga Londonnatten. Då och då skymtar en stor fullmåne bakom molntäcket. Donald Maxwell Grant och Harlan Regan skuggar honom under hans promenad ner mot den närliggande kanalen och dess lagerlokaler. De håller sig på behörigt avstånd – de minns Vincent Tucks rapport.

Till slut hittar Bacon det han letar efter – en uteliggare som försökt ta sig in i ett av lagerhusen men som istället nu byltat in sig i trasiga kläder och filtar. Bacon lyfter sina armar mot himlen och medan ett fruktansvärt, tjutande ljud tilltar i styrka ser Grant och Regan hur uteliggaren skakas av konvulsioner, skriker och svär av smärta. Grant avfyrar sin revolver och Bacon tar en kula i benet. Han skriker efter Coombs, som inte infinner sig. Efter ett kort handgemäng mellan Bacon och Regan halkar den förre ner i kanalen och slår huvudet i en sten och dör. Den mystiske W Gresty har fått sin vilja fram och Bacon är nu inte längre ett problem. Regan och Grant plockar på sig hans benvissla, hemnycklar och en mystisk, slät sten med en inhackad runa. ur hans fickor.

Under tiden detta pågår smyger Dr. Cecile Ashbury in på Bacons tomt och bryter sig in i hans hem. Där finner han gamla möbler, anteckningsböcker, tidningar och enorma mängder böcker. De han finner som är av störst intresse plockar han på sig medan han systematiskt genomsöker huset.

Efter ett tag börjar det bli allt tydligare att han inte är helt ensam i huset; det är någon som går omkring på den nedre våningarna, de han redan undersökt. Lagom till detta dyker herrarna Grant och Regan upp vid huset. Vad det nu var i huset kliver upp på övervåningen. Ashbury har svårt att riktigt minnas vad det var för något, huruvida det kröp eller gick eller ens hur många lemmar det hade. Tydligt är i varje fall att det är något onaturligt. När Grant och hans livvakt Herr Grösse avancerar upp för trapporna tycks varelsen fly genom att slå sig ut genom ett av de förspikade fönstren. Det visar sig senare att den efter det också anföll Regan, som undersökte källardörren utifrån. Regan klarar sig, men inte utan permanenta men.

När det dessutom visar sig att källaren, som varelsen kommit ifrån, luktar likadant som den tjärliknande substansen i Clare Melford – som rutten frukt – och att det verkar finnas fler av dem där nere så väljer herrarna att slå till taktisk reträtt.

Med sig från dagens äventyr har de:

• The Turner Codex
• Ett intrikat klockspel i silver
• En kopp i koppar, täckt av mystiska runor
• Totalt tre stycken släta stenar med de äldres tecken (elder sign) på.
• Kungen i Gult på italienska
• Ett manus till Carcosa eller Drottningen och Främlingen
• Ett exemplar av Der Wanderer durch den See
• En till benvissla – totalt har de nu tre.
• Ett exemplar av Principles of Nature, Her Divine Revelations and a Voice to Mankind, från 1847, med en dedikation till herr Bacon. Måste vara Lawrences pappa. Eller farfar. Eller något.
• Spridda gamla räkenskaper från Bacons firma. Den verkar ha gått i arv.

Framför sig har nu sällskapet framför allt den 30:e, då Robys hearing ska äga rum i Hereford.

Sällskapet skickar brev till Delia där de förhör sig om huruvida hon känner till någon “W. Gresty”. Är brevet han skickade en fälla?

Man sätter också upp en förfråga på Angelicaklubbens anslagstavla där boken The Turner Codex efterlyses.

Vi kommer fram till att sällskapet har två benpipor i sin besittning; en som de tog från Dick Blair och en som de hittade i parken där Dr. Lionel Trollope togs av daga.

Ett telegram skickas till Quarries förlag, Oxford University Press, där man förhör sig om hans vistelseort.

Sällskapet besöker British Museum, där det olyckligtvis framgår att man inte sparar information om läsesalslån längre än sex månader, och att det därför inte går att få reda på exakt vad Edwards och Alexander Roby läst. Däremot kan de få fram Edwards adress (som det senare visar sig att de haft hela tiden; de fick den från Vincent Tuck). De besöker adressen; ett billigt och slitet ungkarlshotell. Vicevärden informerar om att Edwards var en ordningsam enstöring som betalade hyran i tid och aldrig hade några besökare.

I ett försök att slippa en direkt konfrontation med Bacon, så som den mystiske W Gresty uppenbarligen önskar, bestämmer de sig för att först och främst stå utanför hans port och skrika om Alexander och annat som har med fallet att göra. När detta mest leder till att Bacon ringer polisen så utnyttjar de det faktum att Bacon därmed visat sig ha telefon till att ringa honom. De försöker locka honom att tala genom att berätta att Alexander riskerar att släppas ut, men Bacon svarar irriterat att han väl skiter i Edwards “husdjur”.

Sällskapet nås också av korrespondens: Dr. Charles Highsmith meddelar att Robys hearing är den 30:e november. Man debatterar vilken rekommendation man ska ge; antingen hålla honom inlåst eller låta honom gå till ett konvalescenshem där man sedan ska bevaka honom. Den djärvaste planen som framläggs är att sällskapet själva ska skapa ett sådant hem och rekommendera att Roby släpps till deras vård, men denna plan finner föga gehör och skrotas.

Man ordnar ett möte med den excentriske Talbot Estus och får titta i hans översättning av Kungen i Gult.

Delia svarar brevledes att hon inget vet om någon Gresty.

Dr. Benjamin Roberts berättar i ganska vaga ordalag om en märklig dröm.

Viktiga datum framledes:

• 27/11 Bacon kommer att gå på nattlig promenad utan att skyddas av Coombs.
• 30/11 hearing i Hereford

När sällskapet, bestående av herrarna Grant och Regan samt Dr. Cecile Ashbury, återvänder till London väntar korrespondens och nyheter.

• Dr. Lionel Trollope har mördats av en okänd förövare (mörk, lång. Möjligen med en mer robust byggd medhjälpare). Andrew Taylor vid Scottland Yard uppmuntrar folk som haft med Trollope att träda fram.
• Korrespondens från Rupert Adams, Malcolm Quarries före detta kollega vid Royal Society meddelar att han gärna träffar herrarna vid tillfälle.

Sällskapet beslutar sig för att besöka Rupert Adams på måndagen och de meddelar Taylor brevledes om att de vill träffas.

På måndagen kommer ytterligare korrespondens:

• “W Gresty” skickar ett brev till Grant. Se Handouts. I det detaljeras en livvaktsfri promenad som Bacon tydligen kommer att företa sig. Gresty är en okänd faktor i sammanhanget.
• Ett brev från den avlidne doktor Trollope anländer till Dr. Ashbury. Se Handouts. Det brevet understryker och bekräftar mest en del kopplingar gruppen redan har – att Robys bok Der Wanderer Durch den See är något slags formelsamling, att den familjen anlitade Vincent Tuck för att skugga Alexander Roby och att Delia inte verkar ha med saken att göra.

I mötet med Adams framkommer att Quarrie tycks ha försvunnit och rest bort, att han jobbat vid Oxford och skrivit en bok – British Gods: Religion and Myth in the Western Kingdoms of Anglo-Saxon Britain.

I samtalet med Taylor bekräftas att Trollopes mördare troligen är Coombs. När gruppen ber att få läsa rapporten upptäcker de att Trollope troligen ryckt något som hängt i ett snöre kring Coombs hals – en visselpipa kanske?