Efter att ha sammanfattat nuläget kom herrarna fram till följande:
- Expeditionen, med Roberto Anzalone och Malcolm Quarrie och Carlo Schippone och en icke namngiven representant från den italienska militärregimen, avreste den §7:e augusti från Milano. Ett par veckor senare skickade de sin sista kommunikation till professor Paulo Bacci. Då avreste de från Bombay. Målet för expeditionen var officiellt sett Tibet, men i själva verket tänker de åka till Drakmar i Nepal. Nepal är stängt för västerlänningar.
- i Quarries lägenhet hittade de en stadskarta med en inringad byggnad i utkanten av staden. Den har ännu inte besökts.
- I lägenheten hittade de också en arkitektritning över ett planetarium, daterat innevarande år och signerad Piero Portaluppi.
- Den blå klänningen som hittades i lägenheten vet de fortfarande inte vem som är ägare till, eller huruvida vederbörande ännu lever.
- Det verkar som att Guiseppe Colombo tillhör en äldre sekt i staden, och att Quarrie och Anzalone kommit och “förstört allting” med sina nya, konstiga idéer.
Dagen börjar med ett besök på universitetet; rollpersonernas tolk och guide Alvaro Levatino har hört sig för och berättat att en ung kvinna vid namn Mariella Castello försvunnit under första veckan i december. Det betyder att hon försvann efter det att expeditionen avreste, med viss marginal, men att försvinnandet däremot passar ganska bra med observationerna i Quarries lägenhet och hyresvärdens observationer.
På universitetet intervjuar de Vala Carretta, fröken Castellos rumskamrat. Vala beskriver sin försvunna vän som ordentlig, städad, fokuserad på studierna, samt nämner att hon var vän med Carlo Schippone. Det verkar som att hans deltagande i expeditionen hållits en smula hemligt; Mariella hade letat efter honom och trott att han var försvunnen.
På väg från universitetet ser herrarna att det på universitetets tak sitter hundratals svarta fåglar. Kanske tittar fåglarna på dem.
Några undersökningar ger också vid handen att det planetarium som syns på ritningarna, där aldebaran och plejaderna tycks ges särskild vikt, är Planetario di Milano. Arkitekten Portaluppi ritar och bygger på uppdrag av den rike bokhandelsägaren Ulrico Höpli.
Herrskapet åker ut till byggnaden som ringats in på kartan. Där finner de en övergiven, igenbommad teater. De känner sig iakttagna, men bryter sig in via en sidodörr. Där inne finner de kåpor och djurmasker som liknar de som var kutym i Carcosa, samt ett flertal manus – givetvis Den Gule Kungen, på italienska. Manusen har åtskilliga marginalanteckningar. Manusen tas med tillbaks till hotellet, för att analyseras i lugn och ro…